Ett SAABLA liv ! ( stöld från gammal lokalrevy )

Den senaste tidens turbolens i media när det gäller SAAB Automobil får mig att tänka tillbaka på de gångna åren. När jag nu läser uttalanden, eller hör dessa på radio eller TV, får vi höra hur alla berörda säger sig älskar sitt SAAB och kräver att ägare samt staten skall göra allt för att rädda företaget.
Jag hamnade i Trollhättan 1981 ( istället för Australien, men det är en annan historia ) Det som förvånade mig när jag kom dit, var hur illa man tyckte om att arbeta på SAAB fabriken. Där arbetade vid den här tiden ca 8000 personer. Många föräldrar använde fabriken som avskräckande exempel : sköter du dig inte i skolan så hamnar du på SAAB. På de flesta bruksorter jag känner till är man stolta över sitt företag , ibland kanske till överdrift, men inte i Trollhättan.
När sedan SAAB växte, som mest till knappt 12000 anställda, fick man föga hjälp av Trollhätteborna. Folk slutade på SAAB till och med till arbetslöshet när man sökte folk som mest. Då brydde man sig föga hur SAAB klarade sina leveranser i tid. Företaget fick damsuga Sverige på arbetskraft, så även i Norge och Danmark. Här dök upp värmlänningar, norrmän, danskar medan lokalbefolkningen gick arbetslös.
Det som vid denna tid betydde mest för försäljningen var JD Power´s kvallitetsmätningar i USA. Att man då hittade ex.vis gamla smörgåsar inuti dörrar på levererade bilar gjorde inte ryktet om bilens kvallitet bättre. När GM räddade SAAB och vi fick hit David Herman som VD, blev hans första reaktion : varför står det så få saabbilar på personalparkeringen ?
Vad är det man brukar säga: Man saknar inte kon förrän den är borta, eller i detta fallet, nästan borta.